Det är ju populärt med olika typer av belysning i trädgården numera. Att ta in en elektriker för att göra allt arbete kan kosta en del, så många väljer att göra arbetet själva. Men det kan straffa sig.

Det finns villaområden i Sverige där man under höst och vinter ser lampor av olika slag i varenda trädgård. Intresset för utebelysning är större än någonsin, delvis tack vare LED-tekniken, som gjort det billigare än någonsin att använda el till något som kanske inte är helt nödvändigt, egentligen.

Men om det är billigt att lysa upp så kostar fortfarande själva arbetet en del. Till många elarbeten krävs en behörig installatör. Det kostar, och det frestar många att göra det mesta av arbetet själva. Det är dels inte tillåtet, men framför allt så utsätter man sig för allvarliga risker. Det kan dessutom bli så att en anhörig drabbas, eller den som senare köper huset. Det kan handla om att en grindstolpe med lampa blir strömförande efter att tjälen har lyft den, så att kabeln i marken sträcks och skadas.

El inomhus är en sak, men utomhus utsätts anläggningarna för kyla, värme, sol, fukt och annat som sliter på dem. Olika lägen är dock olika utsatta, och det finns därför olika kapslingsklasser, IP-beteckningar. IP44 är en bra utgångspunkt för utomhusbruk, även om man kan gå något lägre för en lampa som sitter skyddad från regn. Lampor som kommer att utsättas för sprutande vatten bör istället ha en högre IP-klass. En lampa ska även vara CE-märkt, vilket visar att den följer de direktiv som finns.

En jordfelsbrytare är också bra att ha, eftersom den kan koppla ifrån spänningen snabbt, och därmed förhindra att någon skadas. En jordfelsbrytare rekommenderas om man har en ljusslinga på 220 Volt. De är energisnåla, och lamporna är hermetiskt tillslutna. Det gör att de är relativt säkra, men om en lampa går sönder går den inte att byta, utan man måste slänga hela slingan. Kombinerar man med en jordfelsbrytare är man också skyddad mot skador på kabeln.

Utebelysning i villaträdgård

Vad får man göra själv?

Det finns fem typer av arbeten som man som icke-fackman får utföra när det kommer till starkströmsanläggningar. Detta gäller dock inte i miljöer där det finns risk för explosioner.

  1. Byta ut elkopplare och anslutningsdon för högst 16 A, 400 V.
  2. Byta ljusarmaturer inne i bostäder, i torra utrymmen utan brandfara.
  3. Ändring eller reparation av en starkströmsanläggning som ingår i en skyddsklenspänningskrets, men nominell spänning högst 50 V och effekt på högst 200 VA. Strömmen måste begränsas av en säkring på högst 10 A, eller av ett annat överströmsskydd med motsvarande skyddsverkan.
  4. Förläggning av värmekabel eller –folie för skyddsklenspänning med högst 50 V nominell spänning.

Källa:

Elsäkerhetsverkets föreskrifter om ändring i föreskrifter (ELSÄK-FS 2008:3) och allmänna råd om innehavarens kontroll av elektriska starkströmsanläggningar och elektriska anordningar.

Installationer med stickpropp kräver däremot inte behörig installatör, åtminstone inte i de flesta fall. Däremot måste alla delar vara godkända för utomhusbruk. Det här betyder dock inte att stickpropp alltid är att föredra.